Graduation Day!

Idag är det Söndag, och hittills har det varit en väldigt slapp sådan. I veckan när svärmor Jill var här började vi se Sons of Anarchy, så dagen har spenderats framför ytterligare några avsnitt med Jax och gänget. Jill var här hos oss Måndag kväll till Fredag förmiddag, det har varit en rolig men minst sagt fullspäckad vecka. Tisdagen spenderades på stan för att införskaffa några sista-minuten-köp inför Evans examen, inte till mig, tro det eller ej, utan till honom själv. Tack och lov är ju inte män (och speciellt inte den här mannen) lika besvärliga som kvinnor (speciellt den här kvinnan) när det gäller att shoppa. En halvtimme på stan och vi hade köpt finskor (fina skor alltså, inte kvinnor från Finland), ett bälte och lite annat smått och gott. Kvällen spenderades sedan till att fixa naglar och utöva andra diverse skönhetsbestyr, men även till att prova om det passade att ha på sig kilt under examensrocken, frågan för en miljon kronor, vem tror ni gjorde vad??

Evan är tyvärr lite otursförföljd, saker han äger har en tendens att gå sönder titt som tätt, han måste ha krossat ett redigt gäng speglar i sitt liv eller nåt. På väg hem efter shoppingturen i stan, märker vi hur temperaturmätaren i bilen skjuter i höjden, vi vänder om, kör ner till en bensinstation och fyller på olja och kylarvätska, men utan resultat. Väl hemma igen ringer Evan RACT, det är ett företag som man köper en slags bilförsäkring hos, och som kommer ut och lagar bilen om det är ett enkelt fel, eller bogserar den till en verkstad om det är något mer avancerat fel som de inte kan laga på plats. Ja, och med Evans tur så kan ni ju gissa hur det slutade, hej då bilen sa vi när den drogs upp på bogseringsbilen och kördes iväg. Kvällen före examen, och vi var fast uppe på Mount Nelson utan bil och skulle vara i stan kl 10.00 morgonen efter. Tur vi har en snäll vän som också skulle ta examen samtidigt som Evan, och som var villig att hämta upp tre stycken strandsatta människor på examensmorgonen.   

Kl: 11.00 på Onsdagen drog det hela igång, så senast kl: 10.00 skulle vi vara där som jag nämnde tidigare. Jag och Evan klev därför upp med tuppen för att hinna göra oss klara, men det visade sig att Jill slagit tuppen med hästlängder, så hon var redan festfin och klar när vi klev upp. Det kändes lite konstigt att börja sminka sig fint, ta på sig långklänning och klackskor kl. 08.00 på morgonen, men med lite extra hårspray bara så höll jag mig fin hela dan. Själva examensceremonin höll på i ca. 1,5 timmar, och det var inte alls så långtråkigt som folk hade förvarnat mig att det skulle vara. Det började med att lite viktiga människor (vet inte vilka dom var, men troligtvis doktorer och professorer) tågade in i salen, deras kläder fick dem att se ut som ett gäng gycklare, och det törs jag säga nu när jag vet att ingen av dem hör, jag hade nog inte blivit så populär annars. Inte långt därefter började eleverna tåga upp på scenen en efter en med musik från en blåsorkester i bakgrunden, en kvinna läste upp deras namn, och de fick skaka hand med skolans rektor för att sedan motta sitt diplom. Jag kan meddela att det var en väldigt stolt flickvän, och en förmodligen ännu stoltare mor, som såg Evan, som fått högsta betyg möjligt, gå upp på scenen och motta publikens applåder! På väg mot rektorn skulle eleverna hälsa på honom genom att nicka med huvudet och nudda i hatten med höger hand, innan de tog rektorn i hand. Men eftersom att denna fyrkantiga hatt (mortarboard på engelska, ett enkelt hat hade räckt för mig) sitter ganska högt upp var det mycket svårt för de flesta eleverna att få till hälsningen rätt, så det var ganska kul minsann att sitta och titta hur folk fumlade med fingrarna för att hitta hattens kant där uppe ovanför huvudet! Efter allt var klart gick vi ner till Salamanca, ett supermysigt område nere vid hamnen, och åt lunch tillsammans med våran kompis (och räddare i nöden med bil) Sarah. Vi strosade sedan runt i Salamanca i någon timme innan det var dags för oss att hämta bilen på verkstaden, det visade sig att det var fläktremmen som hade gått av, så med det fixat, plus lite allmän service, gick den som en klocka igen. Det var ett trött gäng med skavsårs-prydda fötter som klev innanför dörren runt kl.17.00, men det var det absolut värt, för det var verkligen en minnesvärd dag! 

Examensdagen i bilder:

Gycklarna.

Evan Pitt - Bachelor of Arts with First Class Honours!!

Han lyckades bra, både med hatt-hälsningen och med handslaget.

Mamma Jill och Evan.

Sarah och Evan.

Bill och Evan.

  
I Torsdags sprang vi runt stan och bland annat hämtade upp mina resultat från hälsoundersökningen, har ingen aning om jag är frisk eller inte, för jag fick absolut inte öppna kuvertet. Men jag antar att om jag inte blir utkastad ur landet inom en snar framtid, är jag frisk som en nötkärna. Nu är alltså de sista kompletteringarna inskickade, så nu är det bara att vänta, börjar bli bra på det nu! Vi åt fish & chips till middag, och jag som har ett öga för detaljer, upptäckte såklart ett roligt stavfel på menyn.

Barn, får det lov att vara en liten frys till middag?

Imorgon ska vi i efterskott gå ut och äta för att fira vår 2-årsdag, eftersom att jag var i Sverige när den inträffade. Vi hade även pratat om ett biobesök, men det verkar inte finnas någon film som Evan vill se. Jag vill se New Years Eve, så därför ska jag slå på min svenska charm och blinka riktigt gulligt med ögonen... och om inte det funkar så mutar jag honom med mycket popcorn och dricka, då ska det nog gå vägen!  

/Erika