Byråkrati kan kyssa min stora håriga...

RÖV... som för övrigt vill börja med att hälsa er välkomna med ett stort fett AJ! Det är resultatet man får efter att ha promenerat ned- och uppför Mount Nelson, när senaste gången man motionerade var alltför längesen. Evan som har varit duktig och gått till och från universitetet är vid det här laget ganska van backen med ca. 45-graders lutning, medan jag som inte är det, flåsade som att jag aldrig skulle få flåsa igen. Men som med all träning, det känns för jäkla skönt efteråt.

Jag ska direkt kasta mig in i det som jag förra gången lovade, uppdateringarna på visum-fronten. Förra Tisdagen skulle jag på morgonen kolla mailen som så många gånger förr, men denna gång såg jag genast ett mail som stod ut i mängden bland alla skräp- och reklam-mail. Jag såg orden "immigration" och "visa", och därefter följde ett väldigt snabbt klick! Mailet var från min handläggare för visumet, det var inte klart som jag såklart hade hoppats på (det var ju ändå bara 3,5 månader sedan jag skickade in det) utan de ville ha vissa kompletterande uppgifter av mig. 

1. Ett utdrag om mig ur det Australiensiska brottsregistret (Eller snarare ett dokument som säger att jag inte finns med i det överhuvudtaget).

2. Kompletterande uppgifter av Evan och hans mor som styrker det faktum att de går med på att försörja mig här borta, om nödvändigt. 

3. En hälsoundersökning.

Jag trodde att jag var klar med ifyllning av formulär, certifierade passkopior och fan och hans moster, men tji fick jag! Så det var bara för mig och min käreste att snabbt kasta i oss lite frukost och bege oss ner på stan. Vi började med att gå till den enda vårdcentralen som har läkare som är certifierade att göra hälsokontroller för visum, för att boka en tid. Jag fick en tid två dagar senare, alltså i Torsdags, och fick information att hälsokontrollen skulle innehålla bl.a. ett HIV-test och en bröst-röntgen, det var liksom bara att säga okej och se glad ut, inte ens ett litet HIV-test kunde stoppa mig nu. 

Vår plan var sedan att gå till polisstationen och snällt be om det där utdraget ur brottsregistret som nu skulle vara så nödvändigt, men tror ni det var så enkelt? NÄ! Jag var tvungen att fylla i ett formulär, skaffa en certifierad passkopia, och skicka in hela baletten till dem per SNIGELPOST!, för att sedan vänta i upp till 15 dagar på att få utdraget hemskickat till mig, I'm still waiting som ni säkert förstår. 

När tuppen gol i Torsdags, flög vi upp och jag började ladda för hälsokontrollen. För er som inte känner mig så väl, kan jag berätta att jag har varit hos farbror doktorn.. hmm.. få se.. kanske en gång i mitt liv som jag kan minnas (potentiell hjärnskakning efter att jag och Linn åkte pulka bakåt istället för framåt nedför en backe, jag satt bakerst och slog bakhuvudet i isen). Ingen i min närhet verkar minnas denna händelse, inte ens Linn, men jag med hjärnskakningen minns den klockrent. Man kan väl kanske säga att jag är väldigt välsignad, om man ska bli lite religiös för en stund. Men jag antar att en hälsokontroll inte skadar, inte mig i alla fall, men plånboken, den kände sig väldigt skadad efteråt!

Väl där fick jag träffa en sköterska som vägde, mätte, kollade synen, tog urinprov och tog blodprov. När hon kollade i armvecket frågade hon "Where do they usually draw your blood?" Ööh, jag har aldrig gjort detta förr, var mitt svar, varpå hon såg minst sagt förvånad ut. Efter mötet med sköterskan, fick jag träffa en indisk läkare som tvingade mig att göra gymnastik i bara underkläderna. Nu tror ni säkert att jag skämtar, men jag fick: Göra knäböj, gå på en rak linje, böja huvudet åt alla möjliga olika håll m.m, m.m. Vad det ska tjäna till, har jag ingen aning om, jag gjorde bara som han sa, sedan signerade han snällt mina papper så jag kunde gå därifrån. Nästa pit-stopp var sjukhuset, där jag gjorde min bröst-röntgen. Vi fick vänta en dag tills röntgenbilderna var klara för att hämtas upp, så i Fredags hämtade vi dem, gick sedan tillbaka till vårdcentralen med dem, och ombads snällt att återkomma på Torsdag denna vecka för att få den sammanställda rapporten över hälsokontrollen. Förresten, glömde jag nämna att jag var tvungen att ha med mig två nya formulär till hälsokontrollen?

Pjuu... det var vad vi hade för oss förra veckan, avis much? Nu är i alla fall allt fixat, och efter jag skickat in dessa nya uppgifter till visum-byrån innehåller nästa e-mail jag får från dem garanterat denna logga nedan och ett JA eller ett NEJ! Förhoppningsvis ett JA, ta i trä (du är skyldig mig en godis).

Nu ska vi snart bege oss till flygplatsen för att hämta upp "the mumster" som Evan så rart kallar sin mor. Hon ska bo med oss tills på Fredag eftersom att Evan tar sin examen på Onsdag. Här i Australien har de såna där roliga examens-ceremonier där de har roliga rockar och fyrkantiga hattar. Det blir en kul upplevelse för mig minsann, återkommer senare i veckan med bilder!


/Erika