Mot Melbourne och julen!

Det är tidig Tisdag morgon, idag påbörjar vi vår resa upp till Melbourne där vi ska fira jul och nyår med Evans föräldrar. Vi ska även ha lite jullov där och bara slappa och ha det skönt, jag har börjat nedräkningen till den 19:e Januari när tre av mina svenska tjejer kommer på besök, Linn, Johanna och Maria. De ska vara här en månad, och på den månaden ska vi försöka klämma in att vara i Melbourne, Sydney och Hobart, kommer att bli hur kul som helst! :) 

Evan har lovat sig själv att han ska dricka mer alkohol i sommar. Alkoholkulturen här är lite slappare än hemma, här går man till puben mitt i veckan och tar en öl eller ett vinglas, eller njuter av ett glas hemma utan konstigheter. Men på grund av fullt upp med pluggande har inte Evan hunnit med det, så nu har han bestämt att han ska ta igen den förlorade alkoholen så han kan kalla sig Australienare igen. Jag är ju inte direkt någon fin-drickare, men det kanske är något jag får öva på i sommar.

Igår var en intressant dag, vi har varit mitt i en spännande följetong det senaste året gällande våra elräkningar som är på ena hutlösa summor. Vi har fått räkningar på mellan 4000-6000kr på ett kvartal, och vi är två personer som bor i en trea. Vi tycker att detta är fruktansvärt orimligt eftersom att hur vi än vänder och vrider på det så kan vi inte komma på vad det kan vara som bidrar till de höga räkningarna. Vi duschar, lagar mat, tvättar, och ser på tv precis som alla andra, och ändå har vi minst dubbelt så höga räkningar som alla vi pratat med. Det värsta av allt är ju att vi fick en stor räkning även förra julen när vi var i Sverige, då lägenheten stod tom i över 2 månader. Jag tror det bevisar att det är något som inte står rätt till, problemet är bara att få någon från elbolaget att hålla med oss. De har varit här förr och tittat på mätaren och påstår att allt är okej, men nu ska vi jäklar i mig dra igång hela karusellen igen, och inte ge oss förrän vi får någon klarhet i vad det är som pågår. Vi hade två elektriker här igår som tittade på kyl/frys, vattenberedare osv. för att se om de kunde hitta någon energitjuv, men utan framgång. Båda konstaterade dock att vi betalar ca. fyra gånger mer än dem, och de bor båda i hus med tre barn. Ett litet problem i det hela är ju att vi åker bort idag, men vi har blivit lovade att någon ska komma och titta på elmätaren under tiden vi är borta, så vi hoppas de håller vad de lovar. Vi ska i alla fall se till att stänga av all el när vi far, och får vi då en stor räkning när vi kommer tillbaka i början av Februari är det vi som får ta i med hårdhandskarna, så enkelt är det bara.

Efter diverse gubbar varit här var det dags att göra sig klar för vårt 2-års firande, dagen till ära ösregnade det. Jag sitter och sminkar mig när jag plötsligt hör ett "Oh nooo, the roof is leaking!!" från vardagsrummet. Till saken hör att vi har ett takfönster i vardagsrummet, det är precis som det låter, ett fönster i taket som under dagen fungerar som lampa (när det är sol ute förstås). Och mycket riktigt, när jag kliver in i vardagsrummet ser jag hur det droppar hejvilt runt om takfönstret! Jag kunde inte göra annat än att börja storskratta, det var så himla komiskt, minns ni det där jag sa om att Evan är otursförföljd?!? Så det var bara att göra som på film, fram med kastruller och burkar av alla det slag för att ställa på alla ställen där det droppade. Jag hann tänka att vi inte skulle kunna fara på någon 2-års middag, utan att vi skulle vara tvungna att stanna hemma och vakta takdroppet, men som tur var så lugnade regnet ner sig efter ett tag och vi kunde åka iväg, vädergudarna var lite på vår sida i alla fall.

Vi hade bestämt oss för att äta middag på Nandos, en kedja restauranger som finns över hela Australien. De serverar endast kyckling fast i massa olika rätter, med tillbehör, och deras speciella Peri-Peri sås. Gällande efterrätten hade vi bestämt oss för att gå till Cold Rock, även det en kedja som finns över hela landet, men denna gång glassbarer. Det speciella med Cold Rock är att man först väljer glass, men istället för strössel och topping har de ett tjugotal olika godissorter som man får välja att blanda i sin glass. Det var mycket trevligt, och vi var minst sagt mätta och belåtna när vi begav oss hemåt. Jag sa ju i förra inlägget att jag skulle muta Evan till att gå och se New Years Eve på bio, nu visade det sig att han inte var så lätt-mutad som jag trodde, han kände sig inte på se-tjejfilm-på-bio-humör. MEN... första veckan jag var här köpte jag The Notebook på dvd (världens bästa kärleksfilm), och har sedan dess försökt få Evan att se den med mig vid flera tillfällen, utan framgång. Så när det inte blev något biobesök föreslog Evan själv (nästan så jag önskar att jag hade ögonvittnen, eftersom att han förmodligen aldrig kommer att kännas vid det) att vi skulle se The Notebook istället. Det är ju också en tjejfilm precis som New Years Eve, men eftersom att vi redan hade den hemma så sparade vi in någon krona där. Jag minns när jag och mamma såg den filmen för första gången, vi bölade som aldrig förr! När eftertexterna började rulla den här gången satt Evan där lika oberörd som när vi började se filmen, medan jag såg ut som sju svåra år, jag hade till och med mascara i pannan, hur jag lyckats med det vet jag inte men det bevisar i alla fall att The Notebook inte tappat stinget!

Nu är det någon som står och trampar bredvid mig och tycker att jag ska börja packa, kan nog vara en bra idé eftersom att vi styr kosan mot färjan om tre timmar. Internetåtkomsten är ganska begränsad där ute i bushen, men jag ska försöka uppdatera så ofta jag kan under semestern! 

/Erika