Anzac Day

Fredag igen och likt förra veckan så är Harvey Norman stängt idag, wihoo! Jag tror jag skrev ett inlägg förra året om Anzac Day och varför den är så helig, men för er som är nya eller för er gamlingar som inte minns kommer här en kort återberättelse. 

Den 25:e April varje år är en allmän helgdag i hela Australien, Nya Zeeland, Cooköarna, Niue, Samoa och Tonga. Man hedrar idag alla de som stred i Anzac (Australian and New Zealand Army Corps), och andra som stred för sina respektive länder i slaget vid Gallipoli (halvö iTurkland) under första världskriget. Slaget blev ruskigt blodigt och båda sidor förlorade ca: 60% av sina män, 60.000 Australiensare och 18.000 Nyzeeländare dog i striden. Sedan 1921 har Anzac Day varit en helgdag i Australien, vanliga aktiviteter består bl.a. av mässa vid soluppgången och marscher/parader i städerna med orkestrar som spelar. Anzac Day firas även i de två franska byarana Le Quesnoy och Longueval eftersom att de befriades av Anzac trupper. (Tack för hjälpen Wikipedia).  

Ingen helgdag firas ju utan att man stoppar nåt i munnen dock, ett av de vanligaste bakverken här i Australien är en kaka som heter just Anzac bisquit. Det är en vanlig torrkaka bestående av mjöl, havregryn, riven kokos, farinsocker, smör, vatten, sirap och bikarbonat. Det sägs att dessa kakor ofta skickades från fruarna till männen i Anzac trupperna, på grund av att de höll sig fräscha länge. Tack vare detta fick de sitt namn som hänger med än idag.

Förpackningen går i de Australiensiska färgerna. 4% av all försäljning går till RSL (Returned and Services League), en organisation som hjälper och ger stöd till män och kvinnor som är/har varit en del av the Australian Defence Force.

Evans morfars far var en av männen i Anzac trupperna vid Gallipoli, han överlevde och återvände till Australien, men dog senare på sjukhus från sina skador. Trots att jag personligen såklart inte har någon anknytning till någon som var där, så blir jag nästan lite rörd när jag tittar runt på google för att hitta några typiska Anzac Day bilder att visa er. Det fick mig verkligen att inse vilken viktig helgdag Anzac Day är för Australien, och hur fint det är att de som stred för landet alltid kommer att vara ihågkomna. 

Det finns två symboler för Anzac Day, röda vallmoblommor (poppy flowers) tillsammans med uttrycket "Lest We Forget", i många butiker kan man köpa broscher föreställande blomman som även världen över är en symbol för att hedra de som dött i krig. Uttrycket "Lest We Forget" är synonymt med "to avoid forgetting", en ungefärlig svensk översättning skulle kunna vara: "förhindra att vi glömmer". Här kommer några lånade Anzac Day bilder från webben.

Okej you caught me, det blev inte en kort sammanfattning, det blev ett helt inlägg. Ni fick en gratis historielektion, och jag får förhoppningsvis några "brownie points" från min historiker till sambo, win win!

Jag har idag varit så trött så trött, vaknade upp för frukost och ett avsnitt av Berg & Meltzer i Amerika, sedan somnade jag om och vaknade igen kl: 14.15. Eftersom att ingenting är öppet idag så har jag inte det minsta dåligt samvete över att jag inte lämnat sovrummet på hela dan och klockan är nu strax efter 17.00 haha, jag tror jag behövde denna slöa förmiddag för att återhämta mig. 

Evan hoppade just graciöst upp på sängen, satte armarna på höfterna, tittade ner på mig som sitter här och skriver och utbrast: "Jag är mannen i ditt liv, och nu säger jag att det är dags för pizza!" Okej, det är väl bara att lyda då! Hemgjord pizza är lite av hans specialitet så det vill jag ju inte missa, om han utvecklar en talang för pasta också så måste jag nog börja ifrågasätta hans nationalitet, kanske har han i hemlighet emigrerat från det stövelformade landet i södra Europa.

"They shall grow not old as we that are left to grow old. 

Age should not weary them, nor the years condemn. 

At the going down of the sun, and in the morning, 

we will remember them. Lest we forget".

/Erika