Isolering, någon?

Sitter i soffan och degar (som vanligt när jag skriver blogginlägg) och försöker smälta dagens middag som bestod av kycklingwraps med sötsur sås. jag försöker även att få liv i mina isbitar till händer, och tänkte att lite knapprande på tangenterna kanske kan hjälpa mig med det. För ett tag sen skrev jag i bloggen om våra mindre trevliga elräkningar, nu har vi fått ytterligare en! För att gå till botten med det hela så fick Evan låna ett slags kit som man kan mäta exakt hur mycket energi varje grej drar, och resultatet var inte trevligt. Det visar sig nämligen att det är vårat element som bokstavligt talat slukar elen, ca. 35kr per dag kostar det oss! Många av er har säkert hört mig klaga över hur kall och hemsk den här Australiensiska vintern är/har varit, inte utomhus dock, det kan man klä sig för, inomhus däremot... Jag har vid tillfällen haft på mig underställ inomhus, både hemma och när vi hälsat på folk, så kallt är det. Isolering? Vad är det? Säger Aussisarna. I Måndags kom jag mig för att köpa en termometer, såhär såg det ut i Tisdags morgon.... 

 

Första bilden visar hur täta fönsterna är, säkert it nå! Den andra bilden är lite suddig, men den föreställer våran nya termometer, och för er som redan ser suddigt som det är, kan jag berätta att den visar 5.9 grader ute, och 11.6 grader inne, ja, 11.6!!! Inte konstigt att vi håller på att frysa våra kära arslen av oss. Vart jag vill komma med detta är ju då att på grund av denna skrattretande kyla inomhus, har vi haft elementet ställt på typ 25 grader i ett desperat försök att värma upp vardagsrummet. Men när den varma luften försvinner ut i tomma intet, och den kalla smyger in genom springor överallt, så har elementet konstant jobbat på högvarv, och därmed kostat oss skjortan! Så nu när vi har insett den bittra verkligheten, att vi verkligen använder all denna el, så försöker vi att inte ha elementet över 18 grader, vi härdar ut helt enkelt. På vintern i Sverige är det kallt ute, men man kan alltid komma in till värmen. Här är det kallt ute och kallt inne, man kan aldrig komma bort från kylan. En sak är säker, vi är båda väldigt eniga om att när kontraktet för denna lägenhet går ut i Maj nästa år, ska vi inte förnya det. Hur trist det än är, så kan vi inte (läs vägrar) bo här en vinter till! 

Snötäckt Mt. Wellington

Dagens ris går alltså till Aussisarna som inte kan det här med att bygga hus, jag tror att jag ska kontakta Jonnie och Mattias, vi är i stort behov av lite Roomservice här borta!! Fingrarna börjar sakta men säkert att kvickna till, nu väntar jag bara på att resten av kroppen ska hänga med. Det är Torsdagkväll och jag är solokvist, Evan har just åkt iväg på en gästlektion på Universitetet för att lyssna på en snubbe (Professor Lawrence Krauss) som ska prata om vetenskap (A Universe from Nothing). Det lät faktiskt ganska intressant, men jag var helt enkelt för lat för att följa med. Har man jobbat hela dagen så är kvällen ganska värdefull, även om man inte gör någonting alls.

En Fredag och en Lördag återstår av denna arbetsvecka. De två är de roligaste dagarna i veckan att jobba, mer kunder och mer rörelse, för att inte tala om alla de olika spektakel som Harvey Norman hittar på. På Lördag ska vi ha "Chef Saturday", en upprepning från ett par veckor sedan, och tjejerna på golvet ska demonstrera olika smarta köksredskap. Det är alltid roligt när det händer saker och ting, såhär såg det ut sist vi hade Chef Saturday: 

Kellie & Jenny (Nedan: Robyn och Sam)

Nä vet ni vad, nu måste jag upp och röra på mig för att inte frysa fast i soffan. Jag kanske till och med måste utöva lite kroppsarbete, dvs. städning, för att få upp någon värme. När man frivilligt lyfter röven ur soffan för att städa för att bli varm, då är det illa!! Jag avslutar med några fler bilder från förra veckan på jobbet, detta är resultatet av en hel dags lek (till och från mellan kunder) med helium-gastuben! Go Aussies!

Det är helt sjukt hur mycket energi och hur många hjärnceller man ödslar på att vara kall, Evan tycker att det enda jag pratat om på senaste tiden är hur kallt det är och hur mycket jag fryser. Men jag är vanligtvis en väldigt varmblodig människa, så jag är inte van detta. Fråga bara min mor, jag vägrade att ha på mig allt vad vantar och långkalsonger när jag var liten. Men nu inser jag att kylan är något som seriöst är omöjligt att koppla bort, det går inte att tänka på något annat när man huttrar och skakar tänder, och allt man ska göra i hemmet blir tusen gånger besvärligare. Jag klagar nu, men jag ska minnas detta inlägg när jag klagar och pustar och stånkar i +40 till sommaren haha, aldrig är man då nöjd!

Om jag nu tråkat ut er allt för mycket med mitt snack om kylan kan ni ju lägga in en officiell protest i kommentarsfältet, jag kommer nog mest troligt inte att bry mig för vet ni vad, DET ÄR FÖR JÄLVA KALLT!!!

/Erika