Snabbvisit i Auckland!

Nu har det varit tyst här i några dagar, men bara för att bloggen har vilat betyder inte det att vi har gjort detsamma, snarare det motsatta. Förra Måndagen packade vi vårt handbagage och begav oss mot Tullamarine, flygplatsen i Melbourne. Efter en ca. tre timmar lång bilresa kom vi fram runt kl. 18.00, och hade då siktet inställt på middag, flyget gick inte förrän kl. 23.50 den natten så hade gott om tid. När vi i godan ro gick runt och kikade lite på taxfree så hör vi någon som utbrister "holy shit!", vi tittar upp, och där står Bill och Isobel, två av våra kompisar från Hobart! Att springa på varann på en sådan stor flygplats var minst sagt förvånande för oss alla, men dock mycket trevligt. De var påväg till Grekland och Italien på semester och det visade sig att deras plan också gick vid midnatt, så vi sällskapade med dem hela kvällen. Flygningen till Auckland tog ungefär 3,5 timmar, och tidsskillnaden på 2 timmar gjorde att vi landade kl. 05.20 lokal tid. Vi tog en buss från flygplatsen in till centrum av staden, och lokaliserade snabbt vårat vandrarhem. Efter att ha varit vakna över 20 timmar i sträck var vi måttligt trötta när vi klev in i receptionen kl. 06.30, och till vår förskräckelse skulle vi inte få checka in förrän kl. 13.00, vi dog lite inombords vid tanken på att spendera 6,5 timmar sittandes på en bänk någonstans, för vi var inte riktigt sugna på att gå runt stan just då. Vi blinkade då med våra valpögon och frågade snällt om det inte fanns ett ledigt rum vi kunde få hyra direkt, och betala en extra natt, och som tuuuur var så fanns det det. Vi klev innanför dörren, stupade i säng och sov närmare 8 timmar! Vi bodde i ett klaustrofobiskt dubbelrum utan fönster, och ca. 50cm golvyta runt sängen, ingen höjdare men det fick duga. Vi spenderade inte mycket tid på rummet ändå, vi roade oss med andra aktiviteter som till exempel att gå på Auckland War Memorial Museum, Auckland Zoo, Kelly Tarltons Underwater World, och sist men inte minst, bio. Förutom detta så åt vi god mat och bara njöt, det var en riktigt trevlig liten semestertripp.

Några dagar in på resan kollade jag min mail och såg ett mail från min handläggare för visumet, Sophie Lemperle McGrath. Hon gratulerade och meddelade att mitt visum var godkänt, ÄNTLIGEN!! Jag började samla ihop dokument till visumet i början av Juli förra året, ansökningen nådde dem den 26:e Augusti samma år, och godkändes den 9:e Januari 2012. Det har varit en process utan dess like, men nu kan jag äntligen pusta ut och inse att det är över, behöver jag säga att det känns SVINSKÖNT?!?!

Hemkomsten till Melbourne blev lite av en upplevelse som vi inte väntat oss. Jill skulle hämta oss när vi landade kl. 09.35, så hon klev snällt upp runt kl. 05.00 för att hinna till flygplatsen i tid. Vi landade precis som planerat kl. 09.35, men det var då kalabaliken började. Det var Lördag morgon och det bara strömmade in folk till flygplatsen, en av säkerhetsvakterna berättade att förra Lördagen hade över 20.000 människor passerat genom flygplatsen, och denna dag var på god väg att gå i samma spår. Evan som är Australienare fick gå i en VIP-kö när vi kom till passkontrollen, men jag som har ett internationellt pass fick snällt stå i kö i ca. 45 minuter. När vi klarat oss förbi det första hindret så kom vi till nästa, kön som skulle ta oss ut ur flygplatsen. Som tur var så hade vi inget bagage att hämta upp, så vi ställde oss direkt i kön som slingrade sig som en orm runt varenda ett av bagagebanden. Med tusentals människor som sprang till höger och vänster kan ni tänka er att säkerhetsvakterna hade fullt upp med att mota bort folk som försökte att tränga sig in i kön från alla möjliga håll. Efter närmare en timme i den kön så tog vi oss äntligen ut till ankomsthallen där stackars Jill stått och väntat i över 2,5 timmar! Ingen av oss har någonsin varit med om något liknande gällande folkmängd, men som sagt, det var Lördag förmiddag och många börjar om att jobba i veckan efter semestern, så därav kaoset.

Igår var vi ute på ridtur nummer fem. Jag red Lilly och lyckades (tro det eller ej) med en kontrollerad sakta galopp utan att få panik och ramla av. Så nu tycker Jill att jag kan titulera mig som en riktig ryttare, jag tror nog att jag behöver lite mer träning innan jag kan göra mig förtjänt av den titeln, men jag är i alla fall på rätt väg!

Igår och idag har vi sysslat med lite kroppsarbete. Jill har fått hemkört en laddning med grus som ska spridas ut som en gång runt huset, så vi har spadat, skottkärrat och krattat, fint blir det! I eftermiddag ska vi åka till Evans pappa Graeme och spendera två nätter med honom i Venus Bay, vädret är underbart så det blir nog något besök på stranden skulle jag gissa. Sedan på Torsdag smäller det, då ska vi hämta Linn, Johanna och Maria på flygplatsen! Som tur är så anländer de inte på en Lördag, så förhoppningsvis slipper de uppleva samma kaos som vi gjorde. Vi ska börja med att spendera 6 nätter här hos Jill på farmen så de får vila av sig jetlaggen, och uppleva lite lantliv. Sedan ska vi fly landet och leva storstadsliv i Melbourne i 10 nätter och sedan Sydney 5 nätter. Vi avslutar med att spendera sista veckan hos oss på
Tasmanien med lite skogspromenader och diverse utflykter, jag tror att detta kommer att bli en månad vi sent kommer att glömma! Till mina andra kompisar där hemma, nästa gång är det eran tur!

Jag har som vanligt tagit mycket bilder på resan, alldeles för många på zoo:t (?) och undervattensvärlden, så de har jag inte hunnit kolla igenom än. Därför avslutar med att bjuda på lite andra blandade bilder från resan!

Sugen på lite lösgodis på flygplatsen?....

... då får du allt vara redo att punga ut ca. 210 spänn kilot!!

Vandrarhemmet som jag och Maria bodde på i September 2007!

Aucklands stolthet Sky Tower, som jag och Maria förövrigt har hoppat ifrån.

Auckland War Memorial Musem, magnifik byggnad!

Utflyttad Pitebo som gjort karriär som författare i Auckland??

Bussen som tog oss till Kelly Tarltons Underwater World!

 /Erika