Always look on the bright side of life...

Det är fredagkväll i Hobart, och jag har just kommit hem från ett Zumba-pass. Passet på fredagar leds av en spinkig 17-årig kille som inte ser ut att vara mycket för världen, men han är skitbra! Det är alltid fullt med fjortisar på passet, jag antar att de alla är kära i Tom som han heter. Instruktören står på en liten scen för att alla ska se bra, och idag fick jag och en annan tjej gå upp på scenen och köra en låt med Tom, det var kul! Den andra tjejen var en tjej från någonstans i Asien, no offence, men asiatiska tjejer är vanligtvis iiiinte duktiga utifrån mina iakttagelser att döma, men den här tjejen har verkligen rytmen, så det är kul att se att det finns undantag! På tal om inte duktig, det finns en tjej som går på zumba-passet på tisdagar, och hon är ta mig fan den sämsta jag sett någonsin i hela mitt liv!! Hon ställer sig alltid längst fram precis framför scenen, och jag skämtar inte när jag säger att hon inte lyckas få ETT enda steg rätt under hela passet, hon är alltid minst tio steg efter! Och det är inte bara att hon är efter, hon kan inte ens göra rörelserna rätt, det går inte att föklara, men en elefant skulle vara bättre än henne, utan tvekan! Men hon bjuder då verkligen på sig själv, i tisdags hoppade hon plötsligt upp på scenen, instruktören var lika förvånad som vi andra. Och det blev ju inte bättre av att man på scenen måste göra allting åt andra hållet för att gruppen ska göra åt rätt håll, så det blev bara ännu mer pannkaka av det hela, jag skrattade ganska rejält inombords kan jag lova! För er som vet vad steget step touch är (man går i sidled först ett steg åt ena hållet sedan ett steg åt andra hållet) så kan jag berätta att hon inte ens kan göra det i takt till musiken, och det är typ det enklaste steget inom aerobic, det är en gåta hur denna tjej ens klarar av att sätta ena benet framför det andra och gå framåt! Nu blev det ett långt stycke om någon jag inte ens känner, men hon är helt klart värd att nämnas i min blogg, även om det är för bedriften att ha sämst koordination i.. hmm.. ja, jag vågar nog lova... hela VÄRLDEN! :)

Tidigare idag såg vi ett tv-program som är ganska roligt, det heter 20 to 1. Varje avsnitt har ett speciellt tema, och ikväll var det "The worlds 20 best break up songs". De börjar helt enkelt på den 20:e bästa break up sången, och har folk som kommenterar och medan man får lyssna på låten, och jobbar sig sakta upp till nummer 1. Enligt kvällens program så är detta topp 3:

1:  ABBA - The Winner Takes It All
2: Sinead O'Connor - Nothing Compares To You
3: Elvis Presley - You Are Always On My Mind

Det var lite kul att ABBA var på första plats, de hade även med Roxettes "It Must Have Been Love", men den var lite längre ned på listan. Vi svenskar är tydligen bra på det här med att skriva låtar när vi gör slut med någon! :)

Det har blivit lite av en vana att visa er där hemma vad jag gör min tid här borta, så varför bryta ett vinnande koncept. Min senaste uppgift var att designa en egen mobiltelefon i ett 3D-program som heter Google Sketchup, hade aldrig hört talas om det programmet förut så därför blev det en ganska enkel design, ni kommer nog att kunna likna den med många andra ledande märken. Nästa deluppgift var att skapa en reklambanner för sin mobil i Photoshop, jag döpte min mobiltelefon till erak0006, inte så påhittigt jag vet, men det är mitt användarnamn i kursen och jag ides inte komma på något fyndigt, de ska ju ändå inte bedöma själva innehållet i bannern, endast hur vi gått till väga för att skapa den. Nu ska jag visa vad jag kom fram till, ni kan ju höra av er till mig om ni vill beställa en telefon av mig, garanterat hetast på marknaden!  

Förresten, på tal om speciella människor... det finns en till tjej som är värd att nämnas. Förra veckan var jag och Evan i stan, vi gick mitt på den lugna och fridfulla gågatan, när så plötsligt lugnet bryts av någon som sjöng väldigt HÖGT. Gatumusikanter är inte helt ovanligt här så vi tänker att det måste vara en sådan, men i nästa ögonblick hör och ser vi vart rösten kommer ifrån. Det var en lodis-tjej som går mitt på gatan och sjunger för fulla muggar, det var inte något tyst trallande, utan hon sjöng så det stod härliga till!! Hon var helt i sin egen lilla värld och skulle inte ens ha noterat att titta på människor runt omkring sig, hon gick bara rakt fram och sjöng mycket ljudligt för sig själv. Det är kanske inte så oväntat att jag var tvungen att koncentrera mig väldigt hårt för att inte börja skratta när vi mötte henne på gatan, men så fort vi gått förbi varandra så brast jag ut i skratt, det var förjäkla kul! Inte nog med det, igår när jag gick till bilen efter jag varit på gymmet så hörde jag, tro det eller ej, någon som sjöng väldigt högljutt (ett väldigt fult ord när man ser det utskrivet). Jag tittar över gatan, och vem ser jag? Om inte exakt samma tjej som vi såg i stan några dagar tidigare. Herregud, jag börjar undra vad det är för ställe jag kommit till?  :)

Häromdagen så nämnde jag för Evan att jag inte sett någon av Monthy Python filmerna, men att jag gärna skulle vilja göra det. Hans haka föll bokstavligt talat genom golvet, eftersom att han är ett stort Monty Python-fan så går det inte för sig att hans sambo inte sett filmerna. Så i helgen ska vi ha ett Monty Python maraton, och vi börjar ikväll med The Holy Grail!

PS. Jag är väldigt nyfiken på vad PT hade för Aprilskämt i år, så jag hoppas att någon vänlig själ kan upplysa mig om detta! DS.

Trevlig helg allihopa!
 
/Erika