Som vår käre Robin Hood skulle sagt...

Sitter här med hål i stortån, på ena sockan alltså, finns det något mer irriterande och obehagligt?? Jag misstänker att det är något som inte står rätt till med min vänstra jobbarsko. I en veckas tid nu när jag tagit av mig skorna på kvällen, har jag haft ett stort hål i sockan på vänstra stortån. Man kan lugnt säga att mitt sock-förråd minskat drastiskt den senaste veckan! Som tur är så var det hur som helst dags för mig att uppdatera mitt lager av sockar, eftersom att de flesta är från PDOL för ett antal år sedan, köp 10st för 100kr (Vilket år var det Mélica?!). De har hållt väldigt länge och skulle säkert ha hållt något år till, om inte skon fått för sig att utrota alla vänster-sockar. Till veckan måste jag därför definitivt uppdatera mitt sock-förråd, och jag kanske även måste överväga att införskaffa ett par nya jobbarskor, den som lever får se!


Idag är det som man på Harvey Norman säger: "My Friday". Den dag i veckan som är den sista jobbardagen innan dina två lediga dagar är alltid din Fredag. Trots att det är Lördag idag så har jag nu två härliga lediga dagar att se fram emot, och därför kan jag idag lyckligt säga "It's my Friday!". Förra Lördagen hade vi öppet från 8-20, det var en väldigt lång dag. Idag hade vi vanliga öppettider tack och lov, så kl: 17.00 (plus några minuter tack vare söliga kunder) lämnade jag bygget och blev upphämtad av Evan. Vi har just avnjutit en av Evans utsökta hemgjorda pizzor med tillhörande hemgjort vitlöksbröd. Jag tror jag har sagt det förr, men det tåls att sägas igen, han gör förbaskat goda och krispiga pizzor den där karln! En av hans många goda kvaliteter.  


Jag har ikväll tagit tag i att öppna ett sparkonto tillhörande mitt Australiensiska konto, detta på grund av en chockerande glädjande nyhet jag fick för några kvällar sedan. Sista Juni är här borta sista dagen på det "finansiella året/budgetåret", och första Juli är alltså helt logiskt, början på det nya. Man kan därför från och med sista juni göra sin skattedeklaration här borta. Som vanligt när det gäller att fylla i formulär eller göra något administrativt i detta land, så var det väl cirka 100 frågor att svara på i processen, men snacka om att det gav lön för mödan när jag fick veta vad jag kommer att få tillbaka för de tre månader jag hunnit jobba, $2.004, gångrat med 7.17:- som växelkursen ligger på nu, you do the maths! Jag trodde jag skulle trilla av stolen när jag läste det! Det visade sig ju nämligen att jag under dessa tre månader innan finansårets slut, inte hunnit tjäna nog mycket för att måsta betala skatt, och får därför tillbaka allt jag hittills hunnit betala. 


Nog om det tyckte jag, dagen efter åkte jag tillbaka till jobbet och var överlycklig över mitt lilla tillskott i kassan som nu blir en bra kickstart för mitt sparande. Jag har dock ända sedan jag började jobba tyckt att jag betalat väldigt mycket i skatt, och när vi pratade om skatteåterbäringen på jobbet, så fick jag bekräftat att mina föraningar stämde mycket bra. Jag jämförde mig med några andra som jobbat hela året, och de hade procentuellt betalat betydligt mycket mindre i skatt än vad jag gjort. Jag började undersöka saken och det visade sig att jag kryssat en ruta fel i ett formulär jag fick fylla i innan jag började jobba på Harvey Norman, som resulterade i att jag har betalat högsta möjliga skatt! Frågan var "Are you an Australian resident for tax purposes?", jag antog att eftersom att jag inte är en Australian resident så kan jag ju inte räknas som en i detta fall heller, så jag kryssade "NO". Men tydligen när det kommer till skatten så faller jag i samma fack som Australienarna själva, så i själva verket skulle jag ha svarat "YES". Som tur var så upptäcktes felet precis i början av det "nya året" och jag får ju tillbaka allt jag betalat hittills, så ingen skada skedd. Jag har nu fyllt i ett nytt formulär och kryssat i rätt ruta, så från och med nu så får jag några hundringar mer varje vecka istället för att de försvinner i skatt, det tackar och bockar jag för!    


Nu ska vi mysa ner oss i soffan och se F1 Qualifying. Imorgon ska vi (till Evans stora förtvivelse) åka till en möbel/pynt-affär som jag inte besökt på länge. Tro nu inte att jag är hemsk och tvingar honom, jag har gjort klart för honom att jag är villig att åka själv, men som den gentleman han är så följer han självklart med även om han själv inte är intresserad. På det vanliga villkoret dock, att han har sin iPod med sig så att han kan ha musik i öronen och följa efter mig absolut icke kontaktbar mellan alla möbler och allt pynt! Det tycker jag är en ganska rimlig kompromiss, så den kör vi på, som så många gånger förr! 


/Erika