Idag har jag haft privilegiet att göra något som man mestadels bara drömmer om. Med födelsedags-pengar i högsta hugg som skulle spenderas på smycken, har jag gått runt i smyckes-affärer (fina affärer som man vanligtvis bara fönstershoppar i), och kunnat välja och vraka mellan alla gnistrande, glänsande godbitar de hade att erbjuda! Evan känner mig väl vid det här laget, han vet att jag är ganska kräsen när det gäller saker som t.ex. smycken. Till min födelsedag gav han mig därför en summa pengar, så jag själv skulle kunna gå och köpa mig något jag tycker om. Så idag medan Evan lämnade blod på en vårdcentral i stan, passade jag på att fördjupa mig i smyckenas värld. Han gjorde något bra för samhället, och jag förlustade mig, de två tar väl ut varandra ganska bra, eller hur? Jag hade bestämt mig för att jag ville ha något i guld, gärna ett halsband, och efter många om och men så hittade jag ett som jag föll pladask för.
Jag är nu ägare av ett 9 karats guldhalsband med 50 st "0.16 point" diamanter, har ingen aning om vad det betyder, men snyggt är det! Hade det inte varit på rea så hade jag inte ens funderat på att köpa det, men jag lyckades få det för halva priset, så det var inget snack om saken! Kedjan är väldigt tunn, så eventuellt ska jag investera i en tjockare så småningom, plus att jag nu självklart behöver matchande örhängen och armband... ojoj, varför fyller man bara år en gång per år?! Nu återstår bara att finna tillfällen att använda det, det är ju inget man bär på jobbet precis. Hur som helst, det är i alla fall roligt att äga ett riktigt fint smycke, bland alla fake-smycken man har. Och att det tekniskt sett är från Evan, är ju det bästa!
Det var fruktansvärt kul att känna sig rik för en gångs skull och kunna unna sig något sådant här, men jag skulle inte vilja leva den livsstilen jämt (försöker iaf intala mig själv det). Då skulle ju ett tillfälle som detta inte kännas så speciellt som det gör, det skulle vara vardagsmat och man skulle hela tiden känna behovet att överträffa sig själv från dag till dag. Nä tacka vet jag att vara en medelmåtta, det är nog bäst i längden!
Måste ju bara lämna en sista uppdatering i min följetång om fotoboken, det visade sig att Jill skulle åka hem i Fredags och inte igår Söndag som jag trodde. Tack vare denna "over night shipping" så kom boken fram i Fredags eftermiddag, hur tur får man ha?!?!?! Jag var på jobbet när den levererades, och Jill skulle åka innan jag slutade, så Evan tog både bok och mor under armen (ja iaf boken) och kom förbi Harvey Norman på väg till flygplatsen. Överlämningen av boken hade ju kunnat ske under bättre omständigheter, men jag var bara så överlycklig att den hann fram (även om det var jävlat i sista sekunden, bokstavligt talat) så det spelade ingen roll. Vid ett bord i möbel-avdelningen öppnade hon presenten, och hon fullkomligt älskade den. Redan när hon såg omslaget sa hon "I can't think of a better present", hon överöste mig med kramar och sa om och om igen "I just love it!". Hon hade senare även sagt till Evan att det var en av de finaste presenterna hon fått, det blev alltså minst sagt en lyckad present! Och när jag fick se hur glad hon blev raderades alla minnen av de sena, jobbiga nätter som låg bakom boken. Ibland är det helt enkelt roligare att ge, än att få!
/Erika
Glad Midsommar. Barbro
ReplyDelete