Kultur på hög nivå!

Jag var ledig igår, och jag är ledig idag, och det enda jag hade planerat för mina lediga dagar var att ha sovmorgon. Men döm om min förvåning när jag vaknade upp pigg exakt kl 09.15 både igår och idag, vad fan? Jag ville ju sova länge! Men jag antar att när jag vaknade av mig själv och kände mig utvilad så var jag nog det också, min inre kroppsklocka har kanske redan anpassat sig till att kliva upp tidigt, trots att det bara är tre veckor sedan jag började jobba. Om min käre sambo varit här nu så hade han nog sagt "Det är för att du är så gammal!". Det faktum att han är 2½ år yngre än mig ger honom tydligen rätten att använda det emot mig, och gammel-tant-skämten haglar tätt. Men jag är trygg nog med min ålder för att vända det till min fördel och påstå att jag må vara 2½ år äldre, men då är jag också 2½ år visare, så där fick du så du teg, ditt lilla lammkött! 

När jag var tonåring och kunde sova till kl. 14-15 på eftermiddagen (utan problam) så trodde jag nog aldrig att jag skulle ta dessa ord i min mun, men jag måste ju ändå erkänna att det är ganska härligt att stiga upp tidigt, man hinner med så mycket. När klockan var 14.00 i förmiddags hade jag hunnit skjutsa Evan till Universitetet, äta frukost, se ett avsnitt av Desperate Housewives, se ett avsnitt av Gossip Girl, gå på en promenad och färga håret! Jag antar att jag inte kände att jag hade så många måsten när jag var tonåring, att sova var en sysselsättning jag värderade högt. Fråga bara mina kompisar hur kul jag var att umgås med på den tiden när jag aldrig var startklar före kl.12-13, tur att jag gjort en förändring till det bättre i det fallet! 

I hopp om att bli lite höstfin i håret köpte jag igår en färgning, så istället för en solblekt  ljusbrun-blaskig kalufs har jag nu ett friskt, fräscht och skinande blankt svall, klar förbättring på alla plan! Jag provade en hårfärg som jag aldrig provat förr, "Salon Permanent från Schwarzkopf LIVE", färg: Medium Brown. Det blev lite mörkare än mellanbrun men jag blev ändå nöjd, nu är jag redo att möta hösten!

Det här med att ha pengar är ju som sagt himla kul, det öppnar ju upp för så mycket roligheter så vi har nästan gått och blivit kulturella på senare dar. Förra Lördagen var vi och såg en show med Henry Rollins, en 51-årig artist/skådespelare/föreläsare från Washington DC. Hans riktiga genombrott var som frontfigur i det världskända punk-rock bandet Black Flag, men sedan de splittrades år 1986 har han medverkat i ett flertal radio-program, tv-program och filmer. Jag hade ingen aning om vem Henry Rollins var förrän jag såg honom i Sons of Anarchy där han spelade en hardcore nazist vid namn AJ Weston. När Evan såg honom urbrast han "That's Henry Rollins, he's awesome!" För några veckor sedan upptäckte Evan att Henry Rollins skulle på turné i Australien och Hobart var ett av stoppen, så utan att tveka bokade han två biljetter. Utan några som helst förväntningar begav vi oss alltså i Lördags till Theatre Royal som är Australiens äldsta teater byggd 1834, så bara byggnaden i sig var väldigt mäktig. Henry Rollins intog scenen  kl. 20.00, och redan från start hade han publiken som lindad runt sitt finger genom att berätta allt från helt otroliga historier och upplevelser från livet som artist till mer allvarliga saker som vad vi kan göra för att göra världen bättre. Han pratade non-stop i 2½ timmar och han var hur underhållande som helst, vi fick oss många goda skratt! Så om ni får chansen att se Henry Rollins live, do it! Det var verkligen en minnesvärd kväll!  

Henry i Black Flag.

Honom vill man inte möta i en mörk gränd!

Henry som AJ Weston i SoA.

Igår fick vi för oss att gå på eftermiddags-bio. Vi såg filmen "Dark Shadows", Johnny Depps nyaste rulle. Vi såg trailern för denna film när vi var och såg Hungerspelen, och den verkade rätt underhållande så vi bestämde oss för att ge den en chans. Den var rolig och helt klart sevärd, och till och med Evan (som är väldigt kinkig när det gäller filmer) skrattade ett par gånger!

Ikväll ska vi fortsätta på den kulturella banan, vi ska nämligen gå på teater! Två stycken på mitt jobb är med i en teatergrupp som årligen håller ett event som heter Uni Revue, de spelar varje kväll i tre veckor och det är näst intill fullsatt varje kväll. Så vi ska ta med oss Bill och Isobel till Theatre Royal (än en gång) och se denna pjäs som i år heter MOONAH FOMA, och tydligen gör narr av MONA, museet som jag berättade om för några inlägg sedan. Vi ser fram emot en trevlig kväll. Men först, hemmagjorda hamburgare! 

/Erika