Celine Dion med sin underbara pipa sjöng denna strof så vackert 1997 (herre gud, så länge sedan?), det fanns nog inte någon "back then" som kunde undgå filmen Titanic och dess storhet. Jag minns att jag hade ett kassettband med "My Heart Will Go On" inspelad gång på gång på gång, på båda sidorna av bandet. När jag slog på det så var det som om låten gick på repeat, jag var lyckligt men hjälplöst besatt av den. Precis som de flesta andra så älskade jag om filmen, och jag tyckte det var hur hemskt som helst när Rose släppte taget om Jack och han försvann ner i djupet. Jag tror dock att jag var ett ganska "lugnt" fan. Jag har aldrig varit den som blivit besatt av kändisar och täckt väggarna i mitt rum med affischer (till skillnad från till exempel systrarna Lundström hehe), jag var redan då alldeles för intresserad av av att ha mitt rum inrett med fina "prylnader" (som jag trodde det hette där ett tag) istället för att förstöra väggarna med tejp eller nålar. Men självklart hade jag en liten "crush" på Leo, vilken tjej i våran ålder på den tiden hade inte det?!
För er som inte vet det, så är det idag exakt 100 år sedan Titanic sjönk, därav denna "walk down memory lane". Tidigare i veckan så såg jag en bild av en konversation på internet mellan ett antal olika ungdomar, den gick såhär:
Jag säger då det, dagens ungdomar!! "Jag visste inte att Titanic var på riktigt", DUH! Detta är ännu ett bevis på hur lite ungdomar vet om världen utanför tonårsrummet!
Nu måste jag kila, vi ska åka till en kompis om en timme och se dagens F1. Jag har ännu inte ätit eller duschat, så jag tror det är dags att lägga in en högre växel, en mycket högre växel!
Vi hörs nästa gång!
/Erika
Om jag inte minns helt galet såg du filmen typ 500 ggr....eller var det 4 kanske. Kommer du ihåg själv?
ReplyDelete