Konserter och spindlar!

Lördag idag, det är kväll här borta för oss som lever 10 timmar in i framtiden. Men det är tidig morgon i Sverige så i skrivande stund har nog de som är morgonpigga just satt sig för att läsa Piteå Tidningen och dricka en kopp kaffe, men förmodligen ligger de flesta kvar och snarkar gott i sängen. Så till er som just vaknat, god morgon!

Vi är just hemkomna från stan, vi har köpt ett skrivbord och en hylla till vårat extrarum, det som nu är Evans musikrum men så småningom också ska fungera som studierum. Ni förstår väl vad detta innebär, jag får bygga ihop möbler, YES vad roligt!!! (Ja, jag är seriös).

Vi har även inhandlat diverse saker inför vårt stundande mini-äventyr. På Onsdag beger vi oss till Melbourne för att gå på en Stone Sour-konsert. Sedan på Torsdagkväll åker vi vidare mot Adelaide där vi ska spendera helgen och gå på Sound Wave, tänk er ett giiiigantiskt PDOL endast med rockmusik, där har ni Sound Wave!

Själv känner jag igen de flesta banden, men kan inte säga att jag är något jättestort rock-fan, min andra hälft däremot är helt lyrisk! Så för att smälta in bland alla rock-folk så har jag köpt en Queens Of The Stone Age t-shirt, band t-shirtar tillhör absolut inte min vardagliga garderob men någon gång ska väl vara den första, vad gör man inte för att vara cool på en rock konsert  :P

Okej, nu ska jag återgå till första veckan igen så att vi kommer rätt i tiden någon gång. Som jag sa så var det en väldigt lugn och skön vecka, vi kom till Melbourne runt kl. 07.00. Kl 14.30 skulle jag ta en liten power nap, vaknade igen kl 21.30... och då var det ju inte direkt någon idé att kliva upp eller hur?! Varje dag förlängdes våra vakna timmar en aning, så den fjärde dagen orkade vi vara vakna till ungefär 19.00, jippi!

En dag åkte vi till Evans mammas farm som ligger i Won Wron, ca. 3 timmar från centrala Melbourne. Som ni kanske vet så brukar farmare ofta döpa sina gårdar, det har även Jill gjort. Hennes farm heter DILLIGAF, kanske bara bokstäver för de flesta, men de som är insatta vet att det står för Does It Look Like I Give A Fuck. Hon har låtit tillverka en plåtskylt som hänger på grinden, men självklart glömde jag att ta kort på den, det är iaf ganska komiskt! Hon har 30 hektar mark och fem superfina hästar, det är ett helt underbart ställe!

Förutom det har vi även varit på känguru-safari! Eftersom att vi befann oss ute i buschen så fick vi självklart se hur många hoppande varelser som helst, och trots att jag sett kängurur förr så är de fortfarande lika fascinerande, Evan var tvungen att slita mig därifrån, jag hade kunnat stått och bara titta på dem hur länge som helst! Jag fick även se min första wombat, de är väldigt sällsynta djur så vi hade tur som lyckades se en!

Jag har tagit massa bilder som jag ska dela med mig av, men jag tror jag gör ett särskilt inlägg för dem, det blir så långt annars

Nu tror jag att vi har kommit fram till det ni alla väntat på... spindelhistorien! Evans gamla BMW har varit stående hos hans pappa medan vi var i Sverige, så den hade inte blivit körd på tre månader (det borde ha varit första varningen). Vi skulle i alla fall ut på en tur och Evan satt i bilen och väntade på mig, jag öppnade passagerardörren och satt mig ner. I ögonvrån ser jag något som rör sig nere på golvet, jag slänger dit ett öga och får se detta monster, denna bruna lurviga best krypa precis bredvid min fot!! Jag hade inte trott att jag kunde få ur mig ett sånt där riktigt tjejskrik ni vet, iiiiiiiiiiii typ, men jo det kan jag definitivt! Som tur var hade jag inte hunnit stänga dörren så jag bokstavligt talat flög ur bilen. Evan bara tittade på mig och sa: "Was it a spider? Cause I've never seen you move so fast ever!" Evans pappa fick gå på spindeljakt, men självklart kröp den och gömde sig någonstans under handskfacket så han hittade den inte. Evan tittade på mig och sa: "So, are you coming or not?", svaret blev ett blankt NEJ. Aldrig i helvetet att jag skulle sätta mig i den där bilen innan jag visste att kusten var klar, vilket kunde bli ett problem i sig eftersom att vi skulle köra den bilen till Melbourne om två dagar. Men lite senare åkte Evan i alla fall iväg själv och någonstans under vägen kröp spindeln fram så han stannade bilen och tog död på den. Han berättade detta för mig när han kom tillbaka, och jag tvingade han att köra mig tillbaka till stället där han dödat den så att jag kunde få lite "closure". annars hade jag ju inte kunnat veta säkert att den var död! 

                        Detta är en bild på en Huntsman som jag lånade från Google, 
                                         det är definitivt inte min egen hand

Häromdan när vi vaknade så satt det en spindel på taklisten i sovrummet, dock så var den liten i jämförelse med bil-spindeln. När Evan tittade närmare på den så visade sig att det var just en baby-huntsman! Vad har jag gjort för att bli förföljd av dem på detta viset??

Så ja! Det var spindel-incidenten, den var över på några sekunder men den hann ändå orsaka mig typ tio hjärtattacker i en! Det var inte så kul när det hände, men såhär i efterhand kan jag ju (nästan) skratta åt det :) Dock är jag glad att den kom fram när jag precis klev in i bilen, jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt om den valt att komma fram när vi körde... usch hemska tanke!

Det blev ett långt inlägg, hoppas ni orkade läsa allt. Ha en trevlig helg allihopa!
  
/Erika